Pju bara en dag kvar av arbetsveckan. Jag kan inte låta bli att tänka att det inte känns jättebra att i princip bara ha en fritid på helgerna, det är så tråkigt att aldrig hinna något alls. Bara att gå iväg och träna tar hela kvällen, trots att det är typ 200 m till gymet... (och jag kan försäkra att jag inte hänger där tre timmar åt gången..) jag är förstås glad att jag har jobbet. Men jag tror inte jag kommer stå ut att pendla hur länge som helst...
Och återigen förvånas jag över hur otroligt otrevliga och manipulativa människor det finns. Jag har varit så upprörd, jag hoppas jag kan släppa det snart. Men det är så otroligt orättvist... mitt logiska jag vet att det inte är värt energin, men vad jag fått höra är så oförlåtligt och jag blir så arg.. hur faan påverkar det en människa att halva sitt liv få höra sådana saker av någon som har släppts så nära in i ens liv?... utan att ha haft någon rimlig chans att försvara sig... det är få människor jag haft så svårt för i hela mitt liv.. jag visste från början att smällen skulle komma förr eller senare, att jag inte skulle kunna stå bredvid det här. Det var nog lika bra att det inte dröjde längre. Fast jag önskar att den person som egentligen skulle ha tagit den hade gjort det för länge sen...
För övrigt är jag väldigt trött. Det är bara så motigt att gå och lägga sig, jag menar, om jag sitter vaken hela natten lär det ju kännas som att det dröjer jättelänge innan jag måste fara till jobbet, men lägger jag mig nu blir det ju som att jag måste åka om typ en timme.. eller? Well, kanske bäst jag väntar med det experimentet, annars somnar jag väl när jag står och inspekterar den där provgropen imorn... blir kanske för besvärligt att ta sig upp.
/Emma
