tisdag 22 maj 2012

Sorgligt

Trots att jag vet att det ser ut så här på alltför många ställen blir jag ändå lika ledsen varje gång: http://www.qx.se/samhalle/20944/valdsamheter-stoppade-pride-i-kiev Många människor anser inte att HBTQ-personers rättigheter är mänskliga rättigheter. Att människor inte passar in i heteronormen anses istället på många håll vara ett full godtagbart skäl att förfölja, frysa ut och skada människor. Jag tål inte folk som försvarar det med att alla har rätt att manifestera sin åsikt, att det handlar om yttrandefrihet. Alla har givetvis rätt att tycka och tänka som de vill, men det är inte okej att försöka pådyvla andra sina åsikter om det skadar människor. Majoriteten av de som "debatterar" homosexualitet och andra "avvikelser" har dessutom absolut inget att förlora för egen del. De står på sin kant och talar om att andra människor inte ska få leva sina liv, sedan kan de lugnt gå hem till sina kärnfamiljer och krypa upp i soffhörnen, medan vi som bryter mot normen får slåss för att kunna göra detsamma. Vad är logiken i det? Vad är människor så rädda för?

År 2008 var jag en av de svenska deltagarna vid Bukarest Pride i Rumänien, så jag har med egna ögon sett hur hotfull situationen är för HBTQ-personer på många håll i världen. Den ganska dämpade pride-paraden vaktades av mängder av poliser, som skulle skydda oss mot "åskådarna" som kantade vägen och skrek. Några bilder vi tog när vi var där:




Motdemonstranter samlas för "Marsch för normalitet". 




Prideparaden går längs en av de stora gatorna (Ceausescus palats i bakgrunden). Poliserna gick med några meters mellanrum och de blå fordonen i bakgrunden är mängder av polis(alternativt militär)bussar som ska skilja oss från "åskådarna". 



Pressuppbåd


Några av de poliser som vaktade paraden...

Jag hyser största beundran för de människor som lever med detta hot varje dag och ändå vågar stå upp för sig själva och kämpa för mänskliga rättigheter! Det är fullt tillräckligt att i sin vardag aldrig helt kunna slappna av när man går på stan eller pratar om sin familj, för att man vet att de där kommentarerna eller stirrande blickarna kan komma när som helst.. 

/Emma


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar