Strul och åter strul

För tillfället hyser jag ett visst mått av myndighetsförakt. Jag jobbar iofs själv på myndighet och borde kanske ha större förståelse men jag tycker vi varit nog tålmodiga nu. Det strular fortfarande med att få adoptionen registrerad och därmed kan jag heller inte söka om föräldraledigt. Imorgon är min sista arbetsdag enligt överenskommelsen med mitt jobb. Behöver jag säga att jag är stressad?

Det känns som att det bara varit en enda lång kedja av folk som inte tagit vårt ärende på allvar, från socialen som inte startade ett ärende innan födseln trots att vi bad om det nästan ett år i förväg och sedan tog otroligt lång tid på sig för att "utreda min lämplighet som förälder" till nuvarande situation med försäkringskassan. Först häromdagen lyckades en handläggare på f-kassan klämma ur sig att jag inte kan söka om ledighet för att skatteverket inte registrerat mig som förälder. Så nu har vi ägnat några dagar åt att försöka spåra felet bakåt. Jag blev alldeles kall idag när jag pratade med någon på skatteverket som sa att de inte registrerat mig eftersom de inte fått beslut från tingsrätten på att adoptionen vunnit laga kraft. Hon frågade om jag själv hade fått något sådant beslut och det har jag inte (ett beslut vinner laga kraft först när överklagandetiden löpt ut). Det resulterade i några ångestfyllda timmar innan jag fick tag på tingsrätten och kunde få bekräftat att beslutet visst är giltigt. Det hade dessutom skickats till skatteverket för flera veckor sedan. Skatteverket har alltså slarvat bort det och nu fick tingsrätten akut skicka det på nytt idag - via post. Från skatteverkets register överförs det till f-kassans och efter det öppnas möjligheten för mig att anmäla/ansöka om ledigt. Sista dagen att göra detta är på måndag.

Som grädde på moset fick Linnéa igår ett brev från f-kassan angående hennes anmälan om dubbeldagar (vi ska vara lediga samtidigt under sommaren) där de upplyser henne om att jag inte anmält om några dagar och att de lägger ner ärendet snart om jag inte gör det. I meningen efter att de skriver mitt namn kallar de mig också för "han". Tack för heteronormativiteten f-kassan. Och när jag pratade med f-kassan häromdagen frågade personen mig om "barnets mamma" är hemma med barnet nu. Jag hade sådan jävla lust att fråga henne vilken av barnets mammor hon menade men kände att det inte gagnade mitt ärende.

/E

Vide Lo gosar med ett linne

Besviken

Min besvikelse är så total nu. Efter att ha provat att vara utan mina mediciner sedan tio veckor tillbaka har jag ikväll tvingats inse att det nog inte går längre. De senaste dagarna har varit jobbiga och jag har snabbt fått ganska ont. Plötsligt har det återigen blivit svårt att gå även en kort sträcka. Jag vill inte ge upp, det här var speciellt viktigt för oss av en alldeles särskild anledning men det kan nog inte gå som vi hade planerat. Det känns tungt nu. Men jag vill inte att det ska gå ut så mycket över det liv jag har nu, jag kan inte slänga bort de delar av min frihet som jag fått tillbaka de senaste åren. Så om det inte händer ett under under natten går jag väl till apoteket i morgon och hämtar ut nya tabletter.. (snälla, snälla, låt det ske en förändring så att jag inte måste ge upp!) Faan också.
/E

Gosunge!

Vide Lo äter gröt

Nu har Vide Lo börjat äta gröt på morgonen. Än så länge är det inte särskilt populärt men vi hoppas det ska smaka bättre när Vide Lo har vant sig vid smaken :) Om inte får vi prova mosa ner lite god frukt eller bär och se om det blir bättre. Kan ju erkänna att jag inte känner mig supersugen direkt när jag ser den vita geggan... 

 Gapa stort!

Mums?

/Linnéa