Fy fan vad sårbar jag kände mig, där vi stod bakom en ladugård mitt i ingenstans och två stora, långa män stod framför oss och var alldeles utom sig av ilska. Den ena röt med ansiktet några decimeter ifrån mitt och hytte med näven, han bara skrek och skrek och skrek. Jag darrade så jag måste hålla i mina ben. Han skrek som om han hatade oss personligen. Det kändes som om han verkligen ville skrämma oss.
Varför i helvete var det ingen som förutsåg det här? Varför kunde vi inte ha tagit polisen med oss som det var tal om?..
Och hur orättvist är det inte att jag nu måste sitta och ägna min korta kväll åt tänka igenom allt gång på gång för att skriva ner det till den tillbudsrapport som ska göras..? jag kommer nog aldrig kunna somna ikväll :(
/Emma
Emma!Stackars dig!Läste det precis nu. Vilka hemska människor det finns!! De har väl inte bättre förstånd. Ni var väl lämpliga offer att spy ut allt deras hat mot myndigheter mm. Försök att inte ta åt dig personligen.Kramar fr mamma
SvaraRaderaJa, jag försöker tänka på det.. de hade förmodligen tänkt reagera så där vem som än kommit dit.. men jag förstår fortfarande inte hur man kan bete sig så. Men vi har i alla fall pratat ganska mycket om det på jobbet nu, o skrivit tillbudsrapport o så.. o vi kommer inte behöva åka dit själva igen.. passande nog kommer dessutom arbetsmiljöverket till oss för att göra inspektion nästa vecka, så det kommer att tas upp då med..
SvaraRaderaOj oj Emma, en sådan upplevelse hade du klarat dig utan, fy så hemskt. Fanns det ingen annan de hade kunnat skicka, men trots eländet, bra att ni var två som åkte...när det ibland handlar om pest eller kolera att välja på.
SvaraRaderaHoppas verkligen du ska slippa liknande framledes, svårt att inte ta sånt personligt, men försök, ni gjorde ert jobb så gott ni kunde efter förutsättningarna. Men morra åt de som inte förutsåg detta och la upp det på ett annat sätt, GO GIRL! Kram