Lyxfällan?

Igår satte vi oss och gick igenom vår ekonomi. Det var några oroväckande Lyxfällan-vibbar över det hela. Typ "här på pappret ser ni era utgifter varje månad, här är era sammanlagda inkomster. Som ni ser överstiger den ena kolumnen den andra och det visar att ni går back med x tusen - varje månad! Hur klarar ni det!?". Lyckligtvis stavas inte lösningen Blancolån eller fina plastkort med kredit, utan Emmas Sparkonto. Det var nästan komiskt. Nästan. Men vi förstod ju det. Jag har ingen lön och har inte jobbat länge nog för a-kassa. Det går absolut ingen nöd på oss, känns bara lite trist att se hur de sparpengar jag samlat genom åren stadigt minskar nu. Trodde liksom man skulle få mer och inte mindre pengar när man slutade plugga.. Fast hade det inte varit för att vi ändå påbörjade bebisförsöken hade läget förstås varit annorlunda. Och bebisen är värt vartenda öre! Och snart blir det förbättringar, detta är förhoppningsvis sista månadsskiftet ever vi står i den situationen :D

Anledningen till att vi kollade igenom ekonomin så noga just nu är för att vi gärna skulle vilja skaffa en egen lägenhet . Vi har blivit lite av Hemnet-narkomaner (som en stor del av svenskarna om man får tro tidningarna), och tittar efter lämpliga bostäder lite nu och då. Tyvärr är priserna ganska avskräckande. Men i helgen såg vi en väldigt bra lägenhet, med superläge vid Nissan, och ett utgångspris som var ovanligt "lågt". Vi gillade den så mycket att vi via nätet direkt ansökte om lånelöfte, bara för att se om vi fick det. Hon ringde upp igår, vi föll på att vi inte har tillräckligt med pengar sparade för kontantinsatsen (som ju är 15 % numer) :( Skit! Hur ska unga människor som inte har föräldrar som är miljonärer ha någon chans att skaffa ett eget boende nuförtiden? Vi skulle egentligen gått på visning i eftermiddag, men hoppar väl det nu...

Well, något betydligt roligare är att fröna vi sådde för en vecka sedan nu börjat gro, se så fina de är :)

/Emma